Tänk om jag, istället för att bära
ett barn, är ämnad att bära sorg?
I den amerikanska poeten Ada Limóns diktsamling Bärandet kämpar diktjaget med barnlöshet, i en kropp som bär tyngden av både sitt eget förflutna och en samtid präglad av stor oro. Det är en vacker och allvarsam dikt, som också rymmer stor hoppfullhet och en ständig förundran inför tillvaron i hemtrakterna i centrala Kentucky. Bärandet tilldelades 2019 års National Book Critics Circle Award för bästa diktsamling.
Översättning av Henrik C. Enbohm.
Ada Limón i svensk press
Dagens Nyheter 2023-12-01:
»Vi tror vi är bättre än djuren men det är vi inte« – Ada Limón intervjuad av Jesper Andersson
Det finns något argt och samtidigt hoppfullt i Ada Limóns dikter – berättande, berörande, ibland drastiska och roliga. Ofta skriver hon om hur svårt det är att våga tro och kämpa och leva när det pågår en sådan skit överallt.
– Jenny Aschenbrenner i intervju med Ada Limón i Svenska Dagbladet
Det innerliga och varma insisterandet på att nå fram som nästan gränslöst kittlar mig. Men också den stabila tron på att det är möjligt att bli hörd av just mig. […] Ofta slås jag av att dikternas rytm påminner om ett kippande efter andan som slutligen fångas upp av ett djupare andetag. Stämman är kraftfull men också orolig, ja darrande.
– Ylva Gripfelt i Örnen och Kråkan
Förankringen i den materiella tillvaron ger dikterna en scenisk prägel. Med replikväxlingar, en filmisk blick och ett begränsat antal platser och former, vilka dikterna rör sig mellan, skapar Limón ett berättande där varje dikt framträder som en klar pärla.
I de här dikterna är sinnena på helspänn, och Limón aktiverar vårt sjätte sinne (ledtråd: det heter »häpnad«). Hon har en skev blick på tillvaron, och där finns utrymme för en typ av förvandlingskonst som måste härröras till magins konto.